En sån känsla det var. Vi har passerat mållinjen. Fotograf båtar möter upp. Vi hör båtarna i hamnen tuta, Arc anropar oss på radion, vi skall gå till ponton B plats 18, där står en välkomstkommité. Allt är omtumlande och så har det varit länge nu: omtumlande.

Det har varit väldigt svårt att sköta bloggen det sista. Vi har haft problem med datorerna ombord. Vi har en skeppsdator + en reserv. Alla ombord har använt dem och om det är någon som tryckt på fel knappar så brukar det vara jag.

Hur som helst nu funkar det igen men, på ett nytt sätt. Jag skriver detta i en mall där bilden som skall kommenteras inte är en bild utan en massa Mickie Mouse info; Men, det funkar.

Jag har följt många bloggar från Arc-seglare och det brukar komma mycke inlägg innan målgång men, sedan avtar aktiviteten på bloggen. Jag förstår nu varför.

Aktiviteten ökar så mycke på andra saker, så man har inte tid att blogga. Speciellt gäller dert om inte bloggandet fungerar.

Hela segeläventyret blir mer en segelfest.

En hel del kan man läsa på www.worldcruising.com/arc med bilder och kommentarer.

Imorgon den 20 blir det prisutdelning och jag återkommer med resultat. Det fattas fortfarande 3 båtrar men, de har en teoretisk chans att hinna fram till prisutdelningen.

Slutresultatet skall räknas fram efter korigering av strafftid för motorgång och mätetal på båten. Vi har inga förhoppningar om jättebra placering. Förhoppningarna tog slut efter dert att vi skörade den asumetriska spinnackern. Synd, för denna besättningen ville verkligen kappsegla.

Vi har i alla fall gjort helt rätt vägval efter väderprognoser men, den har inte alltid varit rätt. Trotts att vi jagade lågtryck och vind så hamnade vi i stiltje i 24 tim 45 min. Å nadra sida, så fick vi lite mer vind än prognosen utlovat ibland.

Jim och Daniel bor med de sina på hotell. Elisabeth och jag bor ombord. Vi skall ses ikväll ombord för en drink innan vi går på Street Party norr om hamnen. De kommer om 10 minuter, så jag får nog klä om nu.

Kalle är med och firar

Kalle får färsk fisk varje dag. Vi lägger bitarna i en balja med sötvatten.

Natten till idag fick vi vår första squall med vindar upp till 40 kn. Kalle blev ordentligt blöt av saltvatten och använde matskålen som badbalja i morse. Det var nog skönt för honom att bli av med saltet.

Plottern visar just nu Eta den 11/12 men, vi får inte få fler dagar med lätta vindar om det skall hålla.

Halvvägs till Santa Lucia

Det gamla talessättet om att segla till Karibien säger "Segla söder ut tills smöret smälter". Detta stämde även i år; Men, långt förbi Kap Verde, istället för 300 mil före. Vi fick väldigt svaga vindar och har seglat spinnacker hela vägen tills i förrgår. Då skörade vi den i två delar och fortsatte med två "genuas wing to wing". Tidsmässigt har vi nog trots detta seglat mer än hälften vid firandet. Vi behövde lite tröst för vi såg det som hopplöst att få en bra placering utan spinnacker.

SEX OMBORD

Tidigt i onsdags soluppgång kom en sjätte besättningsman ombord. Han döptes snabbt till Kalle och har etablerat sig hos oss.

Även Daniel tar ett bad.

Poolen ombord är för liten för att kunna dyka.

Bösta medicin mot solsting.

Också ett sätt att bada under gång.

Allt riggat och klart.

Allt är riggat och klart. Jim jar en paus för att sedan fortsätta upp till översta spridaren.

Idag har allting lyckats.

En sån bra dag. Vi började med att jippa spinnackern för att kryssa oss fram till nordsidan av ett lågtryck för att få mer vind. Vindarna är mycket svaga på vår nuvarande position men, det ser lovande ut. Det lugna vädret använde vi till att jobba med den fastkilade storen i masten. Jim gick upp utrustad enl. bilden med: byxhängare från Elisabets garderob för att klämma fast i storseglets akterlik, svetstång för att sätta fast runt byxhängaren, två klädnype-halvor intejpade för att sätta på var sida av akterliket och dra för hand med tång. livlina, mastlina att få honom tätt intill masten så att han inte pendlade ut i luften och vintermössa istället för störthjälm.

Vi hade ett kastblock runt akterstaget. Blocket gick att hissa upp och hala ner till rätt position för att genom blocket ha en lina till svetstången som Jim satte fast i akterliket och vi drog från däck för att få ut det kingsade seglet från rännan. En större tillfredsställelse än att lyckas med ett sådant här projekt är svårt att hitta på en öde ocean; Och, vi lyckades.

Vi firade med att svalka oss i det 26.5 gradiga vattnet och "high five" alla kollegor emellan. Den andra stora händelsen är att vi efter att ha beslutat om vattenransonering lyckades att fixa watermakern och vi kan återigen duscha, köra tvättmaskin och diska under rinnande vatten.